Alunbruket i Albo Härad.
Nordens förnämsta alunbruk låg utmed Verkaåns flöde. Bruket grundades av Jochum Beck en dansk adelsman 1637. Jochum Beck var en tid en av Skånes största jorddrott och rikaste karl. Råkade pg a de ständiga krigen i ekonomiska svårigheter. Borgenärerna visade honom ingen misskund utan Jochum Beck dog utfattig 5 maj 1682.
|
|
|
|
|
Andrarums kyrka (nära knutet till Alunbruket |
Pannhuset där alunen bereddes på fat |
Sjukstugan vid Alunbruket |
|
Bruket hade sin blomstringstid under Christina Piper på 1700:talet, Det
var enligt brukets annaler ungefär 900 personer som bodde och verkade inom
bruksområdet 1766. Av dom var 200 direkt sysselsatta med
Alunframställning. Bruket hade egen myntframställning, skola, sjukhus,
apotek och tingshus. Aluntillverkningen upphörde 1912, då de sista tre arbetarna friställdes. |
|
|
|
|
|
De sista arbetarna vid Alunbruket |
Magasinsbyggnaden vid Alunbruket |
Verkarboställen och numera Kaféet |
|
Stora mängder Alun exporterades under brukets storhetstid, något som gjorde att bruksdriften av Kronan betraktades med välvilja. Exporten skedde från olika hamnar, bl.a. lär en lasthamn ha funnits vid Verkeåns utlopp i Haväng. |
|
|
|
|
|
Klockstapeln (Ringde in arbetsdagen vid Alunbruket) |
Alunmagasinet (Förvaring av det färdiga Alunet)
|
Alunkristallen som visas på bilden framställdes här i Alunbruket genom brytning av alunskiffer vilket det fanns gott om i backarna. Och var under flera hundra år den viktigaste produkten i östra Skåne Användning av själva kristallen var garvning, blodstillning vattenrening mm. |
| Alunbruket behövde under denna perioden mycket ved, så därför bestämdes enligt privilegium år 1686 att all skog kronans såväl som skatteböndernas kunde användas, för att förse bruket med ved. Veden som behövdes skulle tas från en cirkel runt om Alunbruket. Två mil runt Alunbruket sattes milstolpar upp och talade om var gränsen för avverkningen till bruket gick, den s.k. Verkalinjen. Bönderna var skyldiga att hugga och transportera veden till Alunbruket för en s.k. skälig ersättning. Den enda kända milstolpe som står kvar i dag är milstolpen vid Brösarps gästgivaregård, där den betecknar att det är en mil till Alunbruket. Verkalinjen avskaffades år 1824, det var inte många stolpar som fick stå kvar orörda, så man kan se att privilegiumet inte var uppskattat |
|
från 1794
|
|
|
| Brösarp milsten, som pekar ut olika platser. Bl.a. Alunbruket och anger avståndet dit till att vara 1 mil. Man tror väl att denna sten inte hör till de berömda verkalinjestenarna, som angav radien till 2 mil för avverkningsområdet, där timret fick avverkades till Alunbruket. Originalstenarna var 21 till antalet och man har bara funnit en (den 18:de stenen) | Under Alunverkets storhetstid fick Kristina Piper tillstånd att ge ut egna mynt som betalning för utfört arbete | Penningkistan var placerad i Livsmedelsmagasinet och här lade man i mynten som man handlade i magasinet för och tog matvarorna. |
