Kyrkan

Om du väljer att besöka Ravlunda kyrka är chansen stor att du får sällskap. Det här är nämligen socknens mest besökta plats. Kanske är det till och med en av de mest besökta platserna på hela Österlen. Turistbussarna avlöser varandra för att ge sina passagerare möjlighet att få se Fritiof Nilsson Piratens grav i verkligheten och läsa den berömda gravtexten, som inte ens nämner Piraten vid namn. Sedan 2004 vilar även Olle Adolphson här.

 Kyrka ligger på en av socknens högsta kullar. Därför är det också många som njuter av utsikten härifrån över himmel, hav och land. Carl von Linné befann sig här den 29 maj 1749. Efteråt skrev han i sin Skånska Resa:

”Ravlunda Kyrka låg mycket höglänt, omgiven med de härligaste fält, som sluttade och änteligen liksom instängdes med de skönaste skogar. Alltså hade hon den härligaste situation, som man i landet finna kunde.”

Den berättelsen börjar för 5 000 år sedan då den så kallade Havängsdösen restes över en storman, på en höjd precis norr om Verkeåns utlopp. Dösen var inte känd förrän i början av 1800-talet då en stark höststorm blåste fram den ur sanden. Ytterligare en dös finns längre norrut, i höjd med Knäbäck, och kanske döljer det sig fler sådana under traktens många gräsbevuxna kullar.

Flyttar vi oss framåt i tiden 3 000 år hittar vi resta stenar och domarringar som tillhör ett gravfält från sen järnålder till vikingatid.

Hamnanläggningen vid Verkåns utlopp har anlagts i mitten av 1000-talet och varit i bruk fram till 1600-talet. Hamnen tillhörde en handelsplats med bebyggelse och verksamhet söder om Verkeån. Många fynd visar att man haft handel med länder långt ner i Europa.

  På ett område norr om Klammersbäck har gjorts fynd som pekar på att det funnits en större boplats under vikingatiden och den tidiga medeltiden – enligt sägnen Malestad – vilket också betyder att det funnits en tingsplats här. Maal är det gamla danska ordet för ärende som blev förelagt tinget. Från området kan vi kanske också finna ursprunget till Albo Härad. Namnet Ahlgutkärret kan betyda Algodens kärr vilket antyder att goden, det vill säga stormannen för Alsmarc har residerat här. Alsmarc är den tidigaste kända formen av Albo Härad (1120) och har varit namnet på bygden före häradsindelningen.

  I Havängs utemuseum finns samlat och förklarat om Havängs historia, dess flora och fauna. Museet ligger i Lindgrens länga, en gammal korsvirkeslänga från 1800-talets början. Den ligger hukande bakom jättelika sanddyner, och för att komma dit vandrar man längs en vackert slingrande grusväg från parkeringen vid vandrarhemmet.

 Havängs vandrarhem är också värt ett besök. Den gamla kringbyggda gården som flyttades till sin nuvarande plats då skjutfältet kom till, är ett av landets mest uppskattade vandrarhem.

Ravlunda by

Med hjälp av en bykarta från 1816 kan vi föreställa oss hur byn en gång såg ut. Det var en mycket tät bebyggelse av gårdar och några gatuhus. Byn härjades av en brand 1725 som ödelade ett tiotal hus, men dessa är vid denna tid åter uppbyggda. Jordbruket i Ravlunda bedrivs vid den här tiden fortfarande efter gammalt mönster men den stora förändringen är nära förestående. 1822 genomförs enskiftet och flertalet gårdar flyttas ut. Det var säkert en dramatisk tid för många. Att bryta upp från generationers bygemenskap till ett nytt liv på en ny plats skapade både oro och förväntningar.

I byn byggde man 1842 socknens första skola, den del av den nuvarande skolbyggnaden som blev lärarbostad då skolan byggdes ut kring sekelskiftet med två nya klassrum. Knäbäck fick en egen skola 1883. Där undervisades barn från den norra delen av socknen.

K

Ravlunda Kyrka

Socknen

Den som står vid kyrkan idag får se ungefär samma vy som Linné med undantag för att lövskogen i öster delvis ersatts av tall. Härifrån ser man stora delar av Ravlunda socken vars östra gräns bestäms av ungefär sex kilometer sandstrand utmed Östersjön, från Julebodaån i norr till Klammersbäck i söder. Från havets rand sträcker sig socknen som längst 6 kilometer västerut och möter Brösarps och Eljaröds socknar strax söder om gården Vantaröd. Norr om Verkeån upptar skjutfältsområdet större delen av socknen.

Haväng

Från kyrkan kan man se ett grönt bälte som slingrar sig genom landskapet, ända ut till havet. Det är växtligheten kring Verkeån man ser. Vi följer ån ut till havet och den breda sandstranden där. Området är idag allmänt känt som Haväng, ett namn som ursprungligen syftade endast på en liten äng nära stranden.

Här finner vi spår av Ravlundas äldre historia.

Bild från återuppbyggda Knäbäcks fisekby Söder om Kivik

Knäbäck och fisket

Vi lämnar Verkeåns mynning och rör oss norrut utmed den breda sandstranden som i princip sträcker sig från Stenshuvud ända upp till Blekinge. Efter två kilometers vandring, då vi passerat ett antal bunkrar som byggdes i samband med andra världskriget, korsas vår väg av det lilla vattendraget Knäbäcken.

Om du kommit hit år 1900 skulle du ha sett ett fiskeläge med två rader hus runt en bygata som löpte i riktning från havet och in mot land. Nät hängde på tork och båtar var uppdragna på stranden om de inte var ute till havs för att vittja näten på sill, torsk, lax eller flundror. Under höstmånaderna dominerade ålafisket för dem som hade tillgång till åladrätter, rätt att fiska ål. Kustlinjen längs Hanöbukten har sedan 1500-talet varit indelat i sådana åladrätter. Dessa tillhörde kronan men efterhand kom kyrkan, storgods och vissa betydande gårdar att överta rätten till ålafisket vilket arrenderades ut till olika fiskelag. Åladrätterna i Ravlunda socken förvärvades till Torups gods år 1640. Drätternas längd varierar mellan 225 och 275 meter och sträcker sig 300 meter ut i havet. Arrendet erlades till en del i form av ål och resten i kontanter.

Byn vid Knäbäcken existerade fram till 1954 då militären annekterade området för användning som skjutfält

 Ett annat fiske som måste nämnas i sammanhanget är laxfisket vid Örakaren i Verkeån. En knapp kilometer uppströms från havet finns åtta små vattenfall anlagda tvärs över ån. Det är hoppfiskefällor som användes för att fånga laxfiskar som vandrade uppför ån. Fällorna finns belagda från 1600-talet men kan vara mycket äldre. Här bedrev också Hans Andersson och senare sonen Gunnar Hansson fiskodling. Årligen kläcktes då mellan 300 000 till 500 000 laxöringsyngel som utplanterades dels i Verkeån, dels i andra åar.

En plats i förändring.

1901 kom järnvägen till Ravlunda och trakten tog första steget in i kommunikationssamhället. Nu fick man möjlighet att resa på ett mycket enklare sätt än tidigare. Man fick post och tidningar och man kunde få och skicka paket. Bönderna började odla sockerbetor som fraktades med järnvägen till Karpalund och Gärsnäs.

Idag åker man ångtåget från Brösarp station till S:t  Olof och tillbaka, drivet av entusiaster som bland mycket annat vevar upp och ned järnvägsbommarna för hand, på gammaldags vis. Tågen befolkas idag av passagerare som reser för nöjes skull och vinkar från plattformarna mellan vagnarna. För hundra år sedan reste industrialiseringen med tåget till Ravlunda, personifierat av Herr Brännmästare H Minning som kom för att bränna sprit. Det var några bönder i Ravlunda som den 16 februari 1906 beslöt att bilda ett bränneribolag och uppföra ett bränneri invid järnvägen i Ravlunda. Från Berlin i Tyskland hämtade man brännmästare Minning, som sedan återkom varje höst fram till år 1930. På hösten 1907 startades produktionen och under första ”kampanjen” tillverkades 351 000 liter sprit. Till bränneriet kom under dagarna en ström av hästskjutsar med potatis. Med sig tillbaka fick de dranken, en restprodukt som hämtades i tunnor och användes som foder till djuren på gården. 1969 upphörde sprittillverkningen, byggnaderna tömdes på maskiner och skorstenen revs.

Bränneriet kan tjäna som symbol för Ravlundas förändring under 1900-talet: först uppgång, därefter nedgång och nu nytt liv, på nya villkor.

Under första hälften av seklet skedde en utveckling inom så gott som alla områden. Det fanns hela tre livsmedelsaffärer, kafé, smed, snickare och skomakare. Under slutet av 1940- hade Ravlunda ett av Österlens bästa fotbollslag, som på sonnana, sandheden, besegrade storlag som Kirseberg och Allians från Malmö.

Samtidigt ökar traktens och byns attraktionskraft som semesterort, och huspriserna har fördubblats på bara några år.

Idag är bränneriet renoverat och tjänar som museum, krog och övernattningsrum åt turister samt bostad åt de nya ägarna.

O

 www.alboharad.org