Brydestuan I Åkarp

Mellan S:t Olof och södra Mellby ligger häradets stora brydestua kvar i sitt ursprunliga skick. Visning: Berthold o Berit Römbo

Tel:0414-70143

Vägbeskrivning

Åkarps brydestua: Vid vägen Södra Mellby-Sankt Olof.

 

Brydestua  Den skånska bastun eller som den här benämnes brydestuan, stugan för linbrytning har ingång på gaveln men svalen saknas: den är till sina dimensioner oftast större än den uppsvenska, den har låga väggar av sten med ett rätt högt sadeltak vilande på dem samt är ofta ingrävd i en backe, en egenhet, som redan observerades av Carl von Linné under hans skånska resa 1749. Stundom ligger den också alldeles fritt med golvet något fördjupat i jorden och med sitt höga halmtak närmst liknande en ofantlig hövålm. Stugans inre beskrivs på följande sätt: Den är indelad i brytestugerum och torkrum. Det förra har utmed väggarna bänkar av kullersten, på vilka ”brydesorna”, brytgummorna, har sin plats under brytningen av linet.   Torkrummet upptager en bakungsliknande ”Puke”, ”räckarna” och en gång för ”hörabarran”, namnet på den kvinna, som förestår linets torkning, ”Puken” har en längd av 6 alnar samt mäter i bredd 2½ och i höjd 2 alnar. Den är försedd med 3 smärre öppningar, genom vilka rök och värme tränga ut till ”räckana”. De senare utgöras av läkten, på vilka linet uppställes till torkning. Över torkrummet är ett starkt flisvalv slaget. Vid ändan på tvärväggen mellan bryt och torkrummet finnes en liten dörr. Detta hus likar på pricken den bostadsform, vi träffa på Island och på Färöarna; icke ens de utmed väggarna löpande sittbänkarna saknas. På Gotland finnas rester av dylika hus i hundradevis. Typen har av den grund fått namnet kämpagravshuset. Likheten mellan detta och den skånska brydestuan kunde leda till den förmodan, att en byggnad av kämpagravshusets typ varit den skånska gårdens standardform. Iinnan den nuvarande kringbyggda gården från norr vandrat ner över Skånes och Danmarks slätter. Nu äga vi i verkligheten också ett bevis härför. År 1912 utgrävdes invid Stortorget i Lund resterna av ett stort, avlångt hus med två rader pelare, som uppburit taket. De äldsta fornsakerna, som hittades på platsen, tillhörde 1000-talet.

De monumental brydestuorna i Skåne äro snart en saga. De voro i hög grad eldfarliga, och berättelserna om vådeldar i dem äro icke få. Så nedbrann på samma natt i slutet av oktober 1864 brydestuan i Hörup och Glemminge i södra Skåne. På förra stället blevo fem av gummorna ”brydesorna”, innebrända, och av de åtta, som räddades, dogo två av brännskadorna kort efteråt. På det senare stället blev en piga innebränd och två mycket svårt skadade. Brydestuorna lågo vanligen något avlägset från byarna. Utom vid linbrytningen lågo de ödsliga och övergivna. Därför knöt folk fantasien kring den otaliga sägner. Här hade rån, varulven och bäckahästen sitt tillhåll. De flesta av dessa byggnader, om icke rent av alla, ligga nu i ruiner, med för oss bära de vittnesbörd om hur den skånska bonden bodde, och huru det skånska landskapet så ut ännu för 1000 år sedan. Allting pekar sålunda i den riktning, att den nuvarande kringbyggda gården, det skånska landskapets stolthet, i jämförelsevis sen tid invandrat hit från  Norr. Av naturen själv genom byggnadsmaterialet och klimatet har den erhållit sin självständiga och karaktäriska utformning.