Andrarum socken

Socknen

Andrarums socken ligger i Albo Härads nordvästra del, gränsande till Färs Härad i väster och Gärds härad i norr. Vi befinner oss uppe på Linderödsåsen, ja nästan på dess topp.

Namnet enligt Bertil Ejder står förleden för mansnamnet Anfridus och efter leden öppen plats eller gårdstomt. Enligt sägnen står namnet för ett Andra rum vilket skulle komma från att kyrkan först byggdes på en annan plats (Saxhusa) för att sedan flyttas hit

Jag tror dock att Sankta Botildas källa ha spelat en betydande roll i placeringen av kyrkan. Andrarums socken som var egen kommun framtill sammanslagningen med Brösarp 1952 och därefter med Tomelilla 1969, kan idag kallas för risbygden, området mellan skogen och plogen. Jordbruket är på avtagande och skogen börjar ta över, särskilt märkes detta där det tidigare var betesmarker.

Det har bott folk här sedan stenåldern, då vi kan påvisa fornlämningar från den tiden. Folkmängden i socknen har varierat kraftigt, från att på 1700-talets mitt varit lika stor som i Malmö, ca 2000 personer till vid senaste årsskiftet några hundra bofasta.  Som tur är har vi ganska många fritidsboende vilket gör att avfolkningen inte märks så tydligt.

Andrarums industrihistoria – en verklig tidsresa

För att hitta ursprunget till Andrarums industrihistoria får man ge sig ut på en hissnande tidsresa – ungefär en halv miljard år till bak i tiden hittar man början till det som skulle bli den fantastiska historien om Alunbruket långt senare.

Jordens kontinenter ”flyter” runt på klotet och för ca 570 miljoner år sedan befann sig Sverige en bit söder om ekvatorn, under havsytan. Det varma havsvattnet var rikt på både växter och djur som så småningom gav upphov till alunskiffern. Det är en svart sedimentär bergart, som är skapad av djur och växtdelar som har lagrats på ovanpå varann.

Byarna

Socknen består av Andrarum, Sillaröd, Illstorp, Järstorp, Björnastad-Lönshult, Agusa och Blästorp samt ett antal friliggande gårdar. Den största av alla gårdar är naturligtvis Christinehofs gods.

Godset äger över hälften av socknens 4813 ha. Hur har det blivit på detta viset? Ja för att svara på den frågan, går jag tillbaka till 1600:talet. Andrarums by bestod då av ca tjugo gårdar.

Med följande ägare:

1st tillhörde Birgitta Brahe JB köper 24/2 1638

2st Tillhörde Henning Valkendorf, JB köper våren 1639

3st Tillhörde Falk Lykke på Gärsnäs JB köper 10/8 1640 + 2 gårdar i Illstorp

6 st Tillhörde Otto Marsvin, Jochum morbroder på Krageholm, JB köper 18/11 1640

JB står för Jochum Beck, den danske adelsman som startade upp alunverket. För att kunna arbeta på egen mark och få tillgång till skog var fastighetsköp nödvändigt. Ägarförhållanden till marken i en by på den tiden, före skiftena var att ”alla” hade en del i alla åkrar, därför var JB tvungen att köpa hela byn även om han bara behövde en liten del i det nordöstra hörnet. Tidigt 1700:tal började Christina Piper intressera sig för alunverket, riktigt hur det gick till när hon löste in skulderna efter Jochum Beck vet jag inte, men 1725 står hon som ensam ägare till alunverket (så när som några delar i två pannor) och dit hörande fastigheter. Fortsatt köp under resten av 1700- talet har gett godset de gränser som i princip gäller även idag. Det gavs också privilegier att disponera all skog i en omkrets av 2 mil (se Karta).

Vägdistriktet var gemensamt för häradet och även den sammanslagning med Gärd härad gjordes före det statliga övertagandet 1944. Ett par exempel på vägbyggnader under vägdistriktets tid i vår socken:

Sillaröd- Heinge år 1927 längd 220 m kostnad 3000 kr

Andrarum- Molleröd år 1929 längd 920 m kostnad 52510 kr

Andrarum- Ryd år 1932 längd 2700 m kostnad 52487 kr

Agusa – Illstorp år 1943 längd 4380 m kostnad 43923 kr

Rätning i Illstorp  år 1943 längd 97 m kostnad 1200 kr

Jag har inte hittat några kostnader för beläggning av vägar i socknen., så troligen hade vi bara grusvägar 1944, ja långt senare om jag minns rätt. Jag har nämligen minne av att då bilmekanikern Assar Persson  i Sillaröd skulle göra broms prov på skolbilen (en volvodroska). Fick han köra över till Molleröd i Malmö hus län för att göra detta.

Läsa Mer

Vill ni läsa mer om Andrarum rekommenderas vår nyutgivna häradsbok som kan köpas på ett flertal ställen i häradet eller via vår hemsida,

 www.alboharad.org

Foto från tidig 1900:tal

 Dopfunten är skänkt till Andrarums kyrka år 1928 av Cecilia Stenberg i USA, till minne av sin mor Ingar Jakobsson f. Erlandsson Björnastad.

Annat var det förr, då var Andrarum häradets industriort och den plats som alla skulle besöka om de kom till östra Skåne, Det började med kalkbrytning och gick över i aluntillverkning, där Andrarum en tid hade Nordens största alunverk och Skånes största industri.

Eftersom den innehåller mycket organiskt material kan den brinna. Detta var ett faktum som utnyttjades när man skulle framställa alun. Men i alunskiffern finns inte bara komponenterna till det industriellt värdefulla alunet, här finns även kalk – och det var med kalken som Andrarums industrihistoria började. Tar man sig en tur till Andrarums gamla alunbruk idag svänger ned om det s.k. ”Stora Brottet”, kan man i den imponerande skifferväggen se runda ”bollar” som sitter fastkilade här och var. Detta är kalken livet i de varma haven för ca en halv miljard är sedan.

Riktigt varför kalken har bildat dessa klumpar vet man inte med säkerhet. Oftast innehåller dessa s.k. ”orstenar” rika spår av fossil och tillsamman med alunskiffern, som också är en mycket rik på fossil, utgör den en viktig källa till kunskap kring livet i detta ursprungliga hav.

  Ett gatehus och en öde tomt tillhörde Brokckordt Rud påSaeby, JB köper 20/7 1642

4 st var kronans, JB byter det till sig 13/8 1643

1st Tillhörde Sankt Peters kloster i Lund, JB byter det till sig 13/8 1643

4st  Tillhörde Henrik Huitfeldt på Lillö

1 st Tillhörde Borgmästaren Rickard i Ystad’

Utanför  Andrarum by, Söstrup tillhörde Henrik Huitfeldt på Lillö, JB köper våren 1641 Skartofta och en gård i Sillaröd, köper JB sommaren 1643 av Ove Gjedde på Tommarp

Kullstorp tillhörde Falk Lykke på Gärsnäs, JB köper 15/7 1647

Lönshult tillhörde Stig Olufsson Krognos på Bollerup under 1470: talet senare del och fram till 1785 Sövdeborg. Även Rugeröd har tillhört Bollerup, men Christinehof köper står Örup som säljare, så även Snärpe . Nybygget tillhörde Lilla Torup och följde med i de fastighetsaffärerna.

Som ni märker var det många utsocknes markägare vide denna tid, och det var skogen som lockade. Det fanns på den tiden inget annat sätt att värma sina bostäder än med ved och torv, och då skogen på slätten redan var avverkad riktades intresset mot de skogsklädda åsarna.

Vägarna

Vägarna i socknen är många och var ännu fler på den tiden då skogen skulle transporteras till verket. Järnväg har aldrig funnits, då socknens storhetstid var över före järnvägarnas tillkomst.

Jag som ofta promenerar på det historiska vägnätet kan inte låta bli att förundras över det arbete som lagts ner för att bygga och underhålla dessa. Underhållet grundades på 1734 års lag som innebar att brukare av jordbruksfastighet skulle sköta tilldelade vägar, ofta långt från den egna gården. Materialet var handslagen makadam, som tillverkades på ”lediga stunder”.

1891 kom en ny lag som delvis ändrade på detta urgamla förhållande, men först 1925 tog vägdistriktet över ansvaret av vägarna. Inte alla vägar för 1891 gjordes indelning i länsvägar och bygdevägar, och det var bara länsvägarna som togs omhand.

Det krävdes nämligen asfalterad väg för detta bromsprov och jag tror att det var 1960.

Bilar som användes för transport av skolbarnen skulle nämligen besiktigas. Detta infördes 1958 eller 59 och då fanns inte dagens bromsprovningsutrustning. Provet gick till så att besiktningsmannen körde i ca 70 km/h, tvärbromsade och då skulle bromsspåren ”stå rakt” på asfalten. Prova det med dagens ABS-bromsar.